Lyrics and another recording here:https://www.reddit.com/r/folk/comments/3cxwlo/balladen_om_briggen_blue_bird_av_hull_the_ballad/
Lyrics:
Det var Blue Bird en brigg
Som med sviktade stumpar stod på
Över soten i snöstorm med nerisad rigg
Själva julafton sjuttiotvå
- Surra svensken till rors, han kan dreja en spak.
Ropa skepparn
- Allright, boys, lös av!
Och Karl Stranne från Smögen
Blev surrad till rors
På Blue Bird som var dömd att bli vrak
It was Blue Bird of Hull
It was Blue Bird, a brig
That fought on through the storm
Through the gail and the blizzard
With tied down sails
On Christmas Eve (eighteen) seventy two
- Tie the Swede to the rudder, he can steer through the mist
Cried the captain
- Allright, boys, take over!
And Karl Stranne from Smögen
Was tied to the wheel
of Blue Bird that was doomed to sink
Han fick Hållö-fyrs blänk
Fast av snöglopp och stänk
Han stod halvblind
Han fick den i lo
Och i lä där låg Smögen
Hans hem där hans mor
Just fått brevet från Middelsborough
- Nå vad säger du Karl?
- Går hon klar?
- Nej, kapten!
- Vi får blossa för här är det slut.
- Vi har Hållö om styrbord och brott strax i lä.
- Ut med ankarna båtarna ut.
Men hon red inte upp
Och hon fick ett par brott
Som tog båten dom hade gjort klar
- Jag tror nog, sa Karl Stranne, att far min gått ut.
- Emot oss, jag litar på far!
He noticed the lighthouse from Hållö
Despite the blizzard and waves
He stood half-blind
But held the ship steady
And at shore was Smögen
His home where his mother
Had just recieved his letter from Middelsborough
- What say you, Karl?
- Will She make it?
- No, captain!
- Light the flares, She will take us no further.
- We have Hållö of starboard, and the waves are breaking here.
- Lower the anchors and send down the boats.
But She rode not the waves
No, they crashed down on Her
and took the boat they had lowered down.
- I believe, said Karl Stranne, that father has come.
- To meet us, I trust my father!
- Båt i lä!
- Båt i lä!
- Det är far, det är vi!
- Det är far min från Smögen! Han log.
-Lower the boats!
-Lower the boats!
-It's father! It's us!
-It's father from Smögen! He smiled.
- Båt i lä! sjöng han ut
- Dom är här jumpa i, alle man vi blir bärgade då.
- Lower the boats! He cried out.
- They are here, soon we will be saved!
Det var Stranne den äldre
En viking, en örn
Som på julafton sjuttiotvå
Tog sitt renade brännvin
Ur vinskåpets hörn
Till att bjuda dom skeppsbrutna på
- Hur var namnet på skutan?
Han sporde och slog
Nio supar i spetsiga glas
- Briggen Blue bird.
Det tionde glaset han tog
Och han slog det mot golvet i kras
- Sa ni Blue Bird kapten? Briggen Blue Bird av Hull?
- Gud i himlen var är då min son?
- Var är pojken kapten för vår frälsares skull?
Det blev dödstyst bland männen i vrån!
It was Stranne the elder
A viking, an eagle
Who on Christmas Eve '72
Took a bottle
From the corner case
To give the shipwrecked men a drink
- What was the name of the ship?
He asked as he poured nine drinks into pointy glasses
- Blue Bird, a brig
He took the tenth glass
and smashed it against the floor
- Was that Blue Bird, captain? The brig Blue Bird of Hull?
- God above, then where is my son?
-Where's the boy, captain, for God's sake!?
The men went silent as the grave.
Gubben Stranne
Tog sakta sydvästen utav
- Spara modern kapten, denna kväll.
- Nämn ej namnet på briggen som har gått i kvav.
- Nämn ej Blue Bird av Hull är ni snäll.
Och kaptenen steg opp
Han var grå han var tärd
Stormen tjöt knappt man hörde hans ord
När han sa med skälvande röst till sin värd
- Karl stod surrad och glömdes ombord.
Old man Stranne
Slowly took off his sou'wester
- Spare his mother, captain, this night.
- Don't name the ship that was wrecked.
- Please, name not Blue Bird of Hull.
The captain stood up
He was gray, he was worn
The storm wailed, one could hardly hear his words
As he said with a trembling voice to his host
- Karl was tied and forgotten on-board.