Found HERE (Swedish Folk Songs in a MIDI format):         NIKOLINA

1.
Att vara kär, dä ä en ryslig pina,
den som försökt dä säger inte nej.
Jag var så rysligt kär i Nikolina
å Nikolina lika kär i mej.

When you're in love, you're in an awful pain;
whoever's tried it will not disgree.
I was so very fond of Nikolina,
and Nikolina just as fond of me.

2.
Om hennes hand ja' bad hos hennes pappa,
men fick ett svar som ja' ej väntat på
Ja' aldrig kommit ut för någon trappa,
så rysligt hastigt som ja' gjorde då.

I asked her father for her hand in marriage
and got the answer in the strangest way.
I never yet got out on any doorstep
in such a hurry as I did that day.

3.
Då gick ja' hem å skrev te Nikolina
om hon vill' vara så rysligt snäll
å möta mej när månen börjar skina
i ekebacken nästa lördagskväll.

So I went home and wrote to Nikolina
"Oh, Nikolina, won't you meet me soon!
Please meet me in the woods on Wednesday evening,
and be there with the rising of the moon."

4.
Där mötte mej en mörk figur i kappa --
å månen sken på himlen som en båk.
Den mötande var Nikolinas pappa,
beväpnad med en rätt försvarlig påk.

And there I met a figure disconcerting,
the moon no greater glory could attain.
The one I met was Nikolina's papa,
armed with the meanest, most disturbing cane.

5.
Jag blev så rädd, ja darrade i knäna,
å tog te bena både rädd och skygg,
men som ja' smög där fram emellan träna,
lät gubben påken dansa på min rygg.

And then my knees, how they began to tremble.
I tried to run, but did not have a chance,
for in the woods, as on my knees I stumbled,
the cane began to do a polka dance.

6.
Då gick ja' hem å skrev te Nikolina:
"Nu ä dä mä mett hela liv ajö.
Om du ej bota kan min kärlekspina,
går ja' å dränker mej i närmsta sjö."

Then I went home and wrote to Nikolina,
"There's not the slightest bit of hope in me.
If you don't end me of this awful torture,
I'll end it all by jumping in the sea."

7.
Men Nikolina botade min sjuka --
hon sade: "Käre Olle, tänk dej för.
Den som sitt liv förkortar ä en kruka,
du kan väl lugna dej tess gubben dör."

Then Nikolina answered in a hurry,
"Oh, darling Karl, don't be so unwise!
A suicide is nothing but a dumbbell.
Why don't we wait until the old man dies?"

8.
Å nu så vänter ja å Nikolina
att gubben han ska kola vippen av,
å till ett minne efter honom sättes
den gamla påken uppå gubbens grav.

And so I wait, and so does Nikolina.
to see the old man kick the bucket soon,
and on his grave we're planting in rememberance
the cane he used upon me 'neath the moon.

Click to play